Jag får väl börja med att säga att jag antar utmaningen, #Blogg100 alltså. Bänder den på ett eget tema och tänkte ge mig på att lista 100 jazzskivor. Inte en storslagen ”de 100 bästa jazzskivorna någonsin”-lista. Nej, det här blir en serie texter om min resa till och med jazzen.
Lika bra att ta det från början. Resten av resan blir inte nödvändigtvis lika kronologisk.
När jag växte upp var inte jazzen särskilt närvarande. Mina föräldrar hade en liten, med mina mått mätt, samling vinylskivor. Det som spelades mest vara Sven-Ingvars (mamma) och Elvis Presley (pappa). Men i högen med sjutumssinglar fanns en lysande röd sak med Louis Armstong and his All-Stars. Fyra låtar som samlats under namnet Take It, Satch! Kronjuveln är självklart Mack The Knife.
I boken Tusen klassiker från hela världen som format Sverige från 1956 till i dag finns den här ep:n med som 15:e bidrag. Att läsa citaten ut recensionerna av Armstrongs första sverigebesök 1933 får mig att må lite illa. Mycket har blivit bättre. Mack The Knife toppade hur som helst Skivspegeln 1956.
Take It, Satch! blev mitt första möte med jazzen under tidigt 80-tal, men det skulle dröja femton år innan jag verkligen närmade mig den på riktigt.
Idag köpte jag ett eget ex av den här sjuan i Karlstads sista skivbutik, Knastret. Det kostade mig en tia. Bra investering.
Lyssna på de fyra spåren med Spotify
