Soapsuds, Soapsuds

Jag har inte gått på djupet med Ornette Coleman än. Aldrig lyssnat på The Shape of Jazz to Come eller This Is Our Music.

Soapsuds, Soapsuds fyndade jag för en tia. Den saknar det åttasidiga häftet som nämns på baksidan av det lyxiga dubbelomslaget. Ändå ett fynd.

Frijazzen dras ofta med ett rykte om sig som svår, men när Ornette Coleman blåser i sina saxofoner och någon enstaka trumpet till Charlie Hadens mjuka bas är resultatet allt annat än svårt. Det är mjuk och vacker jazz, fylld av ömma känslor. Inspelad 1977 ligger den en bit bortom det 60-tal som brukar ses som Colemans viktigaste årtionde. Det har jag fortfarande kvar att upptäcka.

De här 38 minuterna är verkligen balsam för själen. Jag tycker mycket om dem.

Soapsuds, Soapsuds finns inte på Spotify.

På YouTube har däremot någon haft den goda smaken att lägga ut albumet i sin helhet.