När jag recenserade skivor fanns en ständigt gnagande känsla av att inte hinna med. En ständigt växande hög med skivor jag visste att jag aldrig skulle hinna skriva om. I redaktionen kallade vi det allmänt för ångesthögen. Min hög ligger orörd och intakt sen vi la ner för snart ett år sen. Tänkte ägna en del av den här resan med #blogg100 till att döva det dåliga samvetet och minska ångesthögen. Nu slipper jag ju bekymret att nya skivor ramlar in oanmält.
Maria Rylander släppte sitt debutalbum Facing South på egen hand 2011. Elva låtar som hon skrivit själv. En ganska skarp kontrast till många av de andra utmärkta svenska jazzsångerskor som stilmässigt rör sig i ungefär samma musikaliska marker, lätt vokaljazz. Rylanders jazz ligger ibland på gränsen till indiepop och det känns inte oväntat att hon nämner Joni Mitchell och Feist som influenser. Men musiken som kommer ur henne är tveklöst jazz.
Facing South är en fin skiva som är lätt att lyssna på. Allra bäst gillar jag I Left My Town, den har något som träffar mig. Så om du vill smaka på en av hennes låtar, börja där.
På kritiker.se har skivan fått ett snittbetyg på 3,4 av 5 (med nedslag hela vägen från 2 till 5) och det är väl ungefär där jag skulle ha placerat den om jag fortfarande behövde använda en skala. Men det slipper jag ju nu och kan nöja mig med att konstatera att det här är en skiva som tål att lyssnas på.
Lyssna på Facing South med Spotify
3 kommentarer
[…] Berghe Trio har jag också lyssnat en del på. Misstänker att det kan ligga något av dem i ångesthögen. Har inte vågat gräva så djupt […]
[…] lyfter en till ur ångesthögen. Där finns trots allt flera skivor det inte finns någon som helst rimlig förklaring till att jag […]
[…] Continuum från 2010 är förmodligen inte den enda av hans skivor som gömmer sig i ångesthögen. Det råkade bara vara den första jag såg när jag bläddrade igenom […]