Upp till kamp

Av någon anledning kom jag att tänka på Jon Fält idag. En magnifik trumslagare jag framför allt kopplar till The Stoner. En grupp jag i sin tur kanske framför allt kopplar till Nils Berg och hans saxofon.

Albumet Upp till kamp, deras debut, är en sån där skiva som verkligen vred om och förändrade min relation till jazzen. Jag tycker mycket om den fortfarande. Återigen kanske ännu mer än när jag försökte fånga mina allra första intryck. Det är en modern svensk jazzklassiker i min bok. En skiva att stoppa i handen på dem som säger: ”jag gillar inte jazz”.

Blir faktiskt lite glad när jag läser min egen text om skivan. Det är uppenbart att musiken fick mig att reagera. Jag har skrivit många texter som är betydligt mer kött och potatis-texter än den där som slutar så här:

The Stoner står i fören och stirrar den svenska jazzens framtid i vitögat. De är beredda att ta striden och utmana det passerade. Utan att för den skull börja laborera med elektroniska rytmer eller samplade ljud. Utan att bli otillgängligt introverta. Här simmar melodierna längst fram och under dem finns en ocean av färgglada ljudfiskar att upptäcka.

Ibland går det att gå framåt utan att kasta allt det gamla överbord.

Läs hela min recension av Upp till kamp på dagensskiva.com

Lyssna på Upp till kamp med Spotify