Jag köper som sagt en del skivor baserat på hur omslaget ser ut. Det här var faktiskt helt omöjligt att stå emot. Färgskalan. Den taffligt utklippta bilden av Quincy. Typografin. Vingarna. Kanske framför allt: den omotiverade mikrofonen som sticker upp bakom Quincys skalle. Älskar allt med det.
Skivan är en tysk samling med spår huvudsakligen inspelade 1963 och 1965. Avslutande Birth of a Band, som också är den enda Jones skrivit, är från 72.
Musiken passade mitt humör perfekt idag. Soulskinande lätt funkig jazz med ett leende på läpparna. Många bekanta melodier, som till exempel Desafinado, Take Five och Back at the Chicken Shack. Bäst av dem alla en skön version av Herbie Hancocks Watermelon Man.
30 väl investerade kronor hos min lokala skivhandlare.
