När jag beställde mitt vinylexemplar av Svenska Kaputts debut kontrade skivbolagsdirektör Kullhammar med ett erbjudande om halva priset på valfri annan vinyl i Moserobie-katalogen. Ett erbjudande för bra för att stå emot. Valde den gula skivan med ett soundtrack av Nicolai Dunger och Jonas Kullhammar till en film jag aldrig hört talas om, Vallmo.
Musiken på skivan är mest att likna vid fragment. Tonsatts ögonblick och känslor. Typisk filmmusik alltså. En promenad längs en soldränkt allé. Ett hej eller ett adjö. Dunger vid pianot, Kullhammar som alltid med sin saxofon. Ljud snarare än melodier. Intressant snarare än bra.
Jazz mer av association än självklarhet.
Skivan finns bara på vinyl och följaktligen inte på Spotify (även om en googling antydde att någon orkat digitalisera den).
Läs en ganska underhållande text om skivan på spisa.org
