Bossa-finado

Vi är överens om att bossanovan är en inte särskilt avlägsen släkting till jazzen vid det här laget va? Den här skivan med João Gilberto kan vara en av de knastrigaste i min samling. Minns inte längre var jag hittade den, men minns att den inte kostade mig många kronor. Det är pyttemjuk bossa med bland annat hans egen tolkning av Desafinado (bossanovornas bossanova) som en stjärna bland de tolv spåren.

Albumet är över nästan innan det hunnit börja. Sex spår på vardera sidan och en speltid på en bit under 24 minuter. Ett omfång värdigt vilket punkband som helst.

En sak jag verkligen gillar med de här skivorna från förr är de omfattande texter som är mer regel än undantag på baksidan. I texten på den här skivan kan man lära sig mer om Gibertos uppväxt, få veta lite om bossans släktskap med jazzen och också få en föraning om hur den låtar. Alla låtarna får korta introduktioner som kan se ut ungefär så här: ”O Pato (The Duck) introduces some feathered bird life. The Duck was coming along singing happily when a wild duck asked if he could join in, followed by a goose and a swan. They had a song and dance in the barn, and dived into the lakefor a finale.”

Bossa-finado finns inte på Spotify, men jag gissar att alla låtarna gör det. Ska försöka samla dem. Sen.