Nämn kombinationen Getz och Gilberto och de flesta tänker på Stan Getz, Joao och Astrud Gilbertos magiska möten 1964 som ledde till ett studioalbum och ett livealbum. The Best of Two Worlds är en återförening inspelad tio år senare, med ...Read More

Jag ser delar ur den här serien, I grandi del Jazz, hos vinyllådorna lite då och då. Inte så konstigt kanske. För om jag tolkar baksidan rätt är det en serie i 80 delar. Konstigt, kanske, eftersom serien är italiensk. ...Read More

När jag ändå är inne på genremässiga korsbefruktningar – Gurus Jazzmatazz. Ett projekt som kommer från rakt motsatt håll, från hiphopen till jazzen. Att jazzen var en stor influens för Guru var aldrig någon hemlighet, minns till exempel Gang Starrs ...Read More

Det händer lite då och då att någon gör ett försök att korsa över från jazzen till hiphopen eller den moderna soulen. Det senaste exemplet jag kommer att tänka på är Robert Glasper som lyckades riktigt bra. Ett annat lyckat ...Read More

Ikväll är Mad Men tillbaka med ett dubbelavsnitt. (Jag vet att det gick för en vecka sen i USA, ok.) Mycket peppad. Hoppas säsongen får styrfart tidigare än den brukar. Kommer säkert att som vanligt svära över att inget händer ...Read More

Det här är en sån skiva där det egentligen räcker att räkna upp musikerna för att till och med den svagt jazzintresserade ska förstå att det kommer att vara fantastiskt. Wayne Shorter spelar tenorsaxofon, om någon missat det, och med ...Read More

Boxen med åtta cd-skivor fyllda med liveupptagningar av Jonas Kullhammar Quartet är fortfarande en av de maffigaste svenska jazzutgåvorna någonsin. Och apropå det här med hur många lyssningar en skiva kräver innan man recenserar den, noterar jag att den här ...Read More

Är det här jazz? Jag inser och medger att jag glider på begreppet när jag lyfter Bo Hanssons Sagan om ringen. Samtidigt är det inte svårt att höra att det här är en skiva, eller åtminstone musiker, som influerat många ...Read More

Äntligen dyker det upp en skiva i boxen jag hört förut. Herbie Hancock Head Hunters är en klassiker. Om det råder det inga tvivel i min bok. Jag älskar den. Herbie på sitt funkigaste humör med både Chameleon och en ...Read More

Tillbaka till boxen, men först en utvikning i ett ämne som Concert by the Sea fick mig att minnas. Det var på Twitter för några veckor sedan en lokal musikrecensent ställde frågan: hur många gånger lyssnar ni på en skiva innan ...Read More

Och när vi ändå är inne på knastrig elektronisk jazz: Midaircondo. En duo som då var en trio. Jag hade förmånen att få vara med och arrangera en konsert med dem och Tyondai Braxton på Inkonst i Malmö. Det var när ...Read More

Det finns något befriande med att välja musik ur den egna skivsamlingen istället för att ivrigt leta efter nytt eller olyssnat gammalt i den stora spotifykatalogen. Det finns mycket fin musik att återupptäcka i mina egna hyllor. Som The Philadelphia ...Read More