Bruten och fri

Jag hittar dem i programmet till Stockholm Jazz Festival 2013. Lisa Ullén, Nina de Heney och Mariam Wallentin. En trio jag åtminstone delvis känner sen tidigare, men helt hade missat som enhet. Köper den fyra låtar långa EP:n på iTunes, sätter på lurarna och lyssnar.

24 minuter som kräver sin tid. Det skaver och drar, snäpper och plonkar. Dripp, dropp, rassel och pling. Humm, humm i djupa källarvalven. Det lurar nåt djävulskt där i mörkret. Något hotar. Jagar. Stressar. Skaver. Svider. Lider. Stämningar snarare än melodier. Svart atmosfär. Tungomål.

Det är musik som inte är alldeles lätt att ta sig in i. Den har inga självklara öppningar. Men jag kan ändå inte låta bli att fängslas av den. Det finns ändå något där som kräver min uppmärksamhet och efter ett tag förlorar jag mig helt i Ullén, de Heney, och Wallentins värld.

Jo. Jag gillar det. Men jag skulle inte rekommendera det till någon med svaga nerver.

Lyssna på More EP med Spotify

moreEP