Lite osäker på hur jag snubblade över den här skivan. Antingen var det för att Derrick Hodge ibland spelar med Robert Glasper (som dessutom gästar här). Eller så var jag inne i en period där jag slängde in allt märkt jazz i ...Read More

Det här är en sån skiva där det egentligen räcker att räkna upp musikerna för att till och med den svagt jazzintresserade ska förstå att det kommer att vara fantastiskt. Wayne Shorter spelar tenorsaxofon, om någon missat det, och med ...Read More

På väg hem från jobbet idag gick jg in på Akademibokhandeln och bläddrade lite bland de sista resterna av bokrean. Jag hör till dem som egentligen tycker att det är nu den börjar. Nu när det är halva priset och ...Read More

Första gången jag hörde talas om Carmen McRae var när Petra Markgren Wangler (då bara Wangler och programledare för salig Musikbyrån) gästrecenserade en skiva av henne för dagensskiva.com. McRae hör till den skara jazzvokalister som är aningen mindre välkänd än ...Read More

Jag älskar skivomslag. Jag älskar det här omslaget. Klassiska skivbolaget Blue Note ligger bakom en lång serie magisk omslag. De hade en osviklig känsla för bildval och typografi. Enastående vackra skivor. A New Perspective hör till mina visuella favoriter. Det ...Read More

Jag kommer inte att kunna undvika att skriva om skivor jag skrivit om förut. Meshell Ndegeocellos från solokarriären med The Spirit Music Jamia hör till den samling skivor jag skulle vilja ta med mig till en öde ö. När skivan först ...Read More

Första gången jag hörde talas om skivbolaget Blue Note var när något tv- eller radioprogram gjorde ett inslag om US3 och om hur de fått exklusiv tillgång till Blue Notes arkiv. Som första hiphopakt fick de fria händer att välja ...Read More

Den första jazzskiva jag blev hejdlöst förälskad i var Somethin' Else som gavs ut på Blue Note 1958 (jag upptäckte den nästan 40 år senare, 1996). Det var egentligen meningen att jag skulle upptäcka Miles Davis. Somethin' Else följde med ...Read More