The Taxidermist

Nostalgia 77 har funnits där i utkanten av mitt lyssnande. Minns kanske framför allt covern av Seven Nation Army med Alice Russel på sång. Det jag hört har oftast rört sig i retrofunksoulens marker.

Här kommer Benedic Lamdin ut som den brittiska jazzens räddare i nöden (som om jag visste ett dugg om tillståndet på den brittiska jazzscenen, den är ännu mer outforskat område än den amerikanska).

Hur som helst. Det här är knasigt bra.

Instrumental jazz som rotat sig i funken. Titelspåret inleder med en djup bas, lagom slappa trummor och en livsfarlig orgel innan det smäckra blåset smyger in från sidan tar kompet i handen och leder det ut från den mörka gränden till en promenad i solskenet.

The further you head, the more complex the stew becomes, and the more flavourful. Rather than being some mariachi madness, Sunrise in Mexico has soulful organ licks and bebop horn lines, and the closing number is led by a beautifully emotive sax, equal parts mournful and celebratory, its trumpet counterpart momentarily hinting at George Gershwin’s Summertime.
BBC om The Taxidermist

Det där citatet postar jag mest för att kunna skicka lite kärlek till BBC som valt att släppa alla sina skivrecensioner med Creative Commons-licensen CCBYNC.

Minns att jag och Kal pratade om att göra så med texterna på dagensskiva.com. Tror aldrig vi tog upp diskussionen med resten av redaktionen. Fortfarande en bra idé.

Lyssna på Nostalgia 77 and the Monster The Taxidermist på Spotify

Läs mer om Nostalgia 77