My Definition of a Boombastic Jazz Style

Under mina tidiga tonår ringades mitt musiklyssnande in av två genrer: hårdrock och hiphop. Steget från hiphopen till jazzen är inte särskilt långt. När jag var på väg att lämna tonåren, precis i början av 90-talet, landade en rad hiphoplåtar med jazztema och det pratades mycket om jazzhiphop. Den låt som på allvar fick mig att börja fundera på att närma mig den rena jazzen var inte A Tribe Called Quests Jazz (We’ve Got) eller Gang Starrs Jazz Thing, det var kanadensiska Dream Warriors My Definition of a Boombastic Jazz Style.

Om jag minns rätt hörde jag den första gången i Thomas Gyllings TV-program Tropicopop (som jag är rätt säker på spelade Dream Warriors låt Ludi också). Tropicopop var ett program jag aldrig missade. Ett måste för alla oss som gillar rytmer och visuell fest i rutan.

Låten bygger på en rejäl, om än omsorgsfullt putsad, sampling ur Quincy Jones Soul Bossa Nova. Mycket fin och tillsammans med nämnda Ludi Dream Warriors viktigaste bidrag till musikhistorien.

En detalj jag glömde igår. Jag kommer bara att lyfta skivor jag faktiskt äger i fysisk form i den här bloggserien.

Lyssna på My Definition of a Boombastic Jazz Style med Spotify