Paint It Blue

Hösten 1996 flyttade jag till andra sidan jordklotet. Jag hade precis sålt av de sista resterna av det som var mitt första företag och tog en studiepaus på 11 månader i Honolulu, Hawaii. Jag åkte dit utan en enda skiva.

Under en av mina många sena kvällar på Tower Records i närheten av Ala Moana hittade jag ett fack märkt Nils Landgren. Där på andra sidan världen kändes det som rätt tillfälle att köpa en skiva med trombonisten från min hemby. En musiker jag aldrig drömt om att lyssna på tidigare.

Albumet jag köpte med mig var Paint It Blue, hans hyllning till Cannonball Adderley. Det är den första mer eller mindre renodlade jazzskiva jag köpt. Må vara med en redig funkbotten. Nån sorts cirkel slöts och en annan påbörjades. Jazzödet. Eller nåt.

Den uppställning av Nils Landgren Funk Unit som spelar på den här skivan är förmodligen den allra finaste han samlat. Eller vad sägs om: Per “Ruskträsk” Johansson på saxofon, Henrik Janson på gitarr, Esbjörn Svensson på keys, Magnum Coltrane Price på synthar och sång samt Lars Danielsson på bas.

En handfull av låtarna på albumet är sådana Cannonball Adderley spelade. Resten är skrivna av Landgren själv eller tillsammans med någon av de andra musikerna i Funk Unit. Svängig jazz med mjuk funkbotten i samma anda som Cannonball Adderleys.

I min bok är det här fortfarande Funk Units bästa album (även om Nils Landgren släppt åtminstone en ännu bättre skiva). Paint It Blue har en varmare, mjukare och samtidigt ruffigare yta än de flesta av de senare Funk Unit-albumen som varit lite för polerade för mig.

Jag har också Nils Landgren och Paint It Blue att tacka för att jag snabbt tog mig vidare i Cannonball Adderleys katalog och framför allt Somethin’ Else. Evigt tacksam för det.

Lyssna på Paint It Blue med Spotify

Nils Landgren har en välfylld egen webb