Jag vet inte om det är möjligt att uppskatta exakt hur viktig den här skivan var för den svenska jazzen på 00-talet. Jonas Kullhammar Quartet Plays Loud for the People gjorde det omöjliga, den bände in jazzen i pop- och rocklandskapet. Videon (videon!) till Bebopalulia spelades på ZTV, låten hamnade på en av poptidningen Sonic:s samlingsskivor och Mats Olsson skrev en text om den svenska jazzen. Kvartetten spelade till och med på synthfesten Arvikafestivalen 2004.
Och även om vi aldrig skrev om det här albumet på dagensskiva.com tror jag ändå att det var under den perioden vi blandade in jazzen i vår recensionsmix på allvar. Och fick skit för det från alla möjliga håll. Jazzpuritanerna gillade inte att vi skrev om musiken på samma sätt som vi skrev om punken, rocken och popen. Popnördarna hatade jazz. Punkt. Vi fortsatte att skriva om jazz tills vi la ner.
Det är ju verkligen ett mäktigt album, från inledande Snake City East till avslutande Ruskitoonies McAroonies bjuder Jonas Kullhammar, Torbjörn Gulz, Torbjörn Zetterberg och Jonas Holgersson på prima melodiskt jazzsväng med öppna spjäll och rejält groove. Varmt och gött, mjukt och spräckigt.
Det håller fortfarande. Jag borde spela det oftare.
Jonas Kullhammar tycker inte att Spotify ger tillräckligt mycket tillbaka och har valt att hålla sin musik därifrån. Jag köper det mesta han ger ut. Det borde du också göra.
Besök kullhammar.com och moserobie.com
