It’s Uptown

På omslaget står det så här: ”The Most Exciting New Guitarist On The Jazz Scene Today – It’s Uptown with the George Benson Quartet”. Det är inte utan att jag undrar över titeln ändå. Nöjer mig med It’s Uptown.

Min kära fru säger att hon blir kissnödig av jazz. Spisar med andra ord ganska oregelbundet hemma. Jag tror att hon skulle bli extremt kissnödig av den här skivan. Intensivt melodiskt jazzrikt gitarrspel som svänger hela vägen. Jazz i kubik. Några gnuttor soul. Någon nypa funk. Jag faller handlöst.

George Benson hade jag varken hört eller hört talas om det. Kontorsgrannen, vi kan kalla honom Lasse eftersom det är så han kallad, sticker in huvudet i mitt rum och börjar prata om Benson och hans kvaliteter. Nämner också att han gjort en del tantjazz. Oklart vad det betyder.

På något vis visste jag att jag skulle gilla det här redan när jag såg omslaget. Det är nåt med färgerna. Glädjen.

It’s Uptown hittar jag ett gäng låtar jag hört i många versioner förut — Summertime, Ain’t That Peculiar, Willow Weep For Me, A Foggy Day och Stormy Weather för att nämna några. Benson sjunger på ett par.

Hör en orgel jag instinktivt går igång på och läser att det är Lonnie Smith som groovar. På cd:n i boxen fylls originalalbumet ut med två alternativa versioner av låtar från Smiths album Finger Lickin’ Good. Det måste jag också lyssna på.

Det här var kanske den här resans hittills trevligaste överraskning. George Benson kommer jag att leta efter mer med. Toppen.

Lyssna på It’s Uptown med Spotify