Jazz från det svenska 70-talet

Även om jag skulle våga hävda att jag har bra koll på den svenska 2000-talsjazzen är min koll på 1900-talets svenska jazzscen desto sämre. Snudd på obefintlig. Så när jag sprang på en dubbel-LP med namnet Jazz från det svenska 70-talet till det facila priset av 10 spänn var det svårt att låta bli.

Skivan är utgiven på Caprice och är en del i en stor utbildningsinsats. På inneruppslaget finns en ganska fet artikel som försöker reda ut vad jazz är. Den refererar också till studiematerial, en radioprogramserie och boken JAZZ – Musik, människor och miljöer av Jan Bruér och Lars Westin.

Urvalet på skivan är spretigt och blandat. De fyra sidorna kan nog ändå sägas ha någon sorts teman och sammanhållande ansats. Allt material är inspelat mellan 1970 och 1974, det handlar med andra ord om det tidiga 70-talet.

Bäst gillar jag sida fyra med spår från Arbete & Fritid, Bernt Rosengrens Kvartett, Rena Rama och EGBA. De spelar samtliga friare och stötigare former av jazz, så som jag är mest van att gilla det.

Lite för mig oväntat dyker Peps Blues Band upp med ett bidrag. Lasse Werner och hans vänner sticker också ut ur mängden när jag snabbt ögnar igenom låtlistan.

Förutom sida fyra är det två spår på sida två som fångar mina örons uppmärksamhet snabbast: Lars Gullins Kvintetts I’ve Seen och Nisse Sandströms Kvartetts tolkning av John Coltranes Like Sonny.

Så för tio spänn köpte jag mig en handfull vägar vidare in i den svenska jazzhistorien, det var ju inte så illa.