När jag beställde mitt vinylexemplar av Svenska Kaputts debut kontrade skivbolagsdirektör Kullhammar med ett erbjudande om halva priset på valfri annan vinyl i Moserobie-katalogen. Ett erbjudande för bra för att stå emot. Valde den gula skivan med ett soundtrack av ...Read More

Ibland räckte det inte att höra till den skara musiker jag både uppskattar, respekterar och ständigt väntar på nya ljud från. Ibland fastnade skivor från just sådana musiker ändå i ångesthögen. Nils Berg Cinemascope borde jag ha fyllt internet med ...Read More

The luckiest thing that ever happened to a Hammond organ occured about ten years ago when Jimmy Smith decided to give up the piano for a more expressive instrument. From the first note that Jimmy hit on the Hammond, a ...Read More

Jag köper som sagt en del skivor baserat på hur omslaget ser ut. Det här var faktiskt helt omöjligt att stå emot. Färgskalan. Den taffligt utklippta bilden av Quincy. Typografin. Vingarna. Kanske framför allt: den omotiverade mikrofonen som sticker upp ...Read More

När jag hör Tea for Two och Tiger Rag är jag inte dummare än att jag fattar att det finns något här. Men just idag, dymmelonsdagen 2013, träffar inte Art Tatums ensamma barpiano mig på rätt sätt. Jag vill helst ...Read More

Är mitt uppe i läsningen av en bok om Impulse Records och eftersom jag nämnde John Coltrane som referens igår blev det svårt att inte plocka fram A Love Supreme. En fin liten skiva som det tål att lyssnas på ...Read More

Fredrik Kronkvist. Förlåt. Det finns nog ingen svensk jazzmusiker jag lyssnat på så mycket, men aldrig skrivit om. Constant Continuum från 2010 är förmodligen inte den enda av hans skivor som gömmer sig i ångesthögen. Det råkade bara vara den ...Read More

http://youtu.be/t_dIeGGyigg Hurra! Ny video från Mariam The Believer. Andra från fenomenala solodebuten, årets bästa skiva så här långt. Måste beställa vinylen. Undrar om den kommer med tillhörande download eller cd? Read More

Få artister har varit lika ombytliga, eller borde jag kanske skriva nyfikna, som Herbie Hancock. Han har alltid letat nya intryck och ljud, aldrig fastnat i en form. På Mwandishi från 1970 får vi bara tre spår. Två Hancock-kompositioner på ...Read More

Jag lyfter en till ur ångesthögen. Där finns trots allt flera skivor det inte finns någon som helst rimlig förklaring till att jag aldrig recenserade. Det här är en sån. A Bossa Elétrica är nämligen inga mindre än tre delar ...Read More

Fortsätter att jobba mig igenom boxen. Når till en kär gammal vän, men en skiva jag inte lyssnat på förut. Tror jag. Men nästan hela Nina Simone Sings The Blues har jag lyssnat på många gånger. Det är bara en ...Read More

På tal om standards. Rigmor Gustafssons fina skiva Close To You där hon tolkar Dionne Warwicks musik tillsammans med Jacky Terrasson Trio är kanske det album där jag tycker att hon landat bäst totalt sett. Möjligen finns högre toppar på ...Read More