Även om jag skulle våga hävda att jag har bra koll på den svenska 2000-talsjazzen är min koll på 1900-talets svenska jazzscen desto sämre. Snudd på obefintlig. Så när jag sprang på en dubbel-LP med namnet Jazz från det svenska ...Read More

Nu har jag lyssnat ett par gånger och det är väl egentligen inte så att ni behövt fundera över om det här är bra eller inte. Jonas Kullhammar Quartet lirar John Coltranes A Love Supreme. Hela albumet. Rakt av. Svinbra. ...Read More

Jag har redan nämnt att jag håller på och läser en bok om Impulse, The House That Trane Built av Ashley Kahn. Rätt seg läsning om jag ska vara ärlig. Har ägnat en del av påskhelgen åt att lyssna på ...Read More

Är mitt uppe i läsningen av en bok om Impulse Records och eftersom jag nämnde John Coltrane som referens igår blev det svårt att inte plocka fram A Love Supreme. En fin liten skiva som det tål att lyssnas på ...Read More

Fredrik Kronkvist. Förlåt. Det finns nog ingen svensk jazzmusiker jag lyssnat på så mycket, men aldrig skrivit om. Constant Continuum från 2010 är förmodligen inte den enda av hans skivor som gömmer sig i ångesthögen. Det råkade bara vara den ...Read More

— den dynamiske jazz- och schlagersångaren — låter oss höra sex av de nummer som skapat hans världsberömmelse Så står det på baksidan av denna sju tum stora LP utgiven av Gala-klubben. Jo den kallas faktiskt för LP på omslaget. En långspelande sjua ...Read More

Jag vet inte hur du funkar med de stora skivorna, de på piedestal uppställda klassikerna. Själv går jag ibland omvägar runt dem. Kind of Blue är en sån skiva. Innan idag hade jag faktiskt aldrig lyssnat på den. Jo. Det är sant. Jag ...Read More